Milano är en trevlig stad fylld av mat, vin, kaffe, mode och design.
En stad fylld av män i ursnygga kostymer som avslappnat glider förbi på sina solblekta Vespor. En stad fylld av slanka kvinnor som ljudlöst passerar i svalt skurna klänningar och nätta, dyrbara skor.
Alla hänger utanför caféer iförda stora mörka solglasögon nonchalant rökandes kritvita cigaretter. De står i gathörnen, samtalar, gestikulerar och dricker espresso och rött vin. Hade jag stannat längre än de få dagar jag är här så hade jag ohjälpligen börjat röka igen och skaffat mig kraftigt kontinentala dryckesvanor. Mitt resesällskap, som varit här ett femtiotal gånger tidigare, säger att jag passar in här. Vem gör inte det? Här verkar det så lätt att bara leva.
Efter ett par intensiva dagar, kvällar och nätter på Milanos enorma möbelmässa, Salone Internazionale del Mobile di Milano, som verkligen äger rum i hela Milano, vaknar vi för första gången upp till ett riktigt regnigt och grått Milano. Det regnar hela dagen men vi fortsätter plikttroget vår vandring mellan coola Rossana Orlandis designimperium i den gamla slipsfabriken, vackra sköra japanska Nendo, Paola Lentis utomhusmöbler i det magiska gamla 400-tals klostret och busiga Mooois färgexplosiva supershow. En dag till bredden fylld av både flyktiga och bestående intryck.
Till min stora förvåning följs jag hela dagen av lystna blickar från det snygga och välklädda design-Milano. Det tar en stund innan jag och mitt sällskap förstår varför jag drar till mig sådan uppmärksamhet. Det är mina skor. De tittar alla på mina skor. Eller rättare sagt på mina orange galoscher. Som den välförberedde resenär jag är, har jag givetvis packat med paraply, regntålig kavaj och ett par ordentliga galoscher. Det tar inte lång tid innan de första unga kvinnorna kommer fram och nyfiket frågade vad jag har på fötterna och var de kan få tag på dem. Jag stoppas handgripligen av 10-15 vackra kvinnor i olika åldrar som alla frågar om mina färgglada skodon.
Framåt kvällen, sittandes vid ett cafébord med en flaska rött vin och några friterade sicilianska kikärtsknyten, pratar vi vidare om hur förvånande lite som krävs för att få så mycket uppmärksamhet, att bryta igenom det stora bruset av intryck och uttryck. Allt handlar bara om att göra rätt sak, på rätt plats, vid rätt tillfälle. Ett par timmar senare promenerar vi nöjda och belåtna tillbaks till hotellet. Natten är ljum och överallt är gatorna fyllda av vackra människor som inte tänker gå hem på många timmar än. Det kommer bli ännu en solig dag i Milano imorgon.
